Jan Mikaelsson
Sommarveckorna försvinner i rask takt och det är inte länge sedan vi hade våravslutning på Stensberg  med en trevlig Vinprovningskväll.
Nu är det än en gång dags att börja med höstens aktiviteter.
Måndagen den 28 augusti stod ett antal  resenärer och väntade på tre olika platser. Några i Färjestaden,en grupp  vid Bovieran och Rasta. Alla väntade på Leif som skulle komma med sin buss från Gårdby för att hämta oss för en dagsutflykt där slutmålet var Orrefors Jaktstuga i Höneström.
Rune hälsade oss välkommen på bussen och informerade om dagens utflykt.
Vi åkte först till Nybro för att hämta guiden och geologen Jan Mikaelsson som skulle följa med oss på vår  rundtur. Jan M har tidigare varit lärare p Linnèuniversitetet. Vi har haft glädjen att ha Jan med oss vid andra tillfällen. Bl a när vi för några år sedan blev guidade i Gillberga stenbrott på Norra Öland.

  


Rune hälsade Jan välkommen och överlämnade mikrofonen för att han skulle kunna berätta om vårt första resmål. Vi åkte inte så långt och snart befann vi oss i Svartbäcksmåla. Nybro kommuns populära friluftsanläggning som vi kan höra mycket om vintertid när skidbackarna har fullt med folk som vill åka slalom.
Bilderna ovan visar en del av den geologi som finns i Svartbäcksmåla. Ungefär där bussen stannade går kustlinjen som fanns när Inlandsisen smälte bort för 14000 år sedan.
Då bildades ett Delta landskap mot Baltiska issjön och den fina jorden fördes ut mot vattnet och blev en bördig jordbruksbygd.
När vi vandrade bort en bit på vågen berättade Jan om en fördjupning i marken som kallas Tjärdal. Man samlade ihop kådrika grantoppar och rötter for att bränna dem och utvinna tjära som sedan användes till båtar och hus  för att de skulle bevaras. Om man är ute i naturen kan man se Lingon och Blåbärsbuskar växa i en cirkel och då kan det vara rester från en Tjärdal.
I gammelskogen ligger stora stenblock som är täckta med mossa.

Bilderna visar Bergtäckten i Brånehult och det finns en liknande i Runstorp utanför  Påryd
Efter besöket i Svartbäcksmåla fortsatte vi till Bergtäckten i Brånehult där Nybro grus bryter och krossar bergarter till grus och betong.
Innan vi kom till Brånehult berättade Jan hur värdefulla Rullstensåsarna är. Det är därifrån Kommunerna får sitt dricksvatten och på Rullstensåsarna har människor i alla tider haft sina bosättningar  och begravningsplatser. 
För att spara Rullstensåsarna har man sedan många år använt Bergstäkter för att ta fram material till byggnation av vägar och bostäder. I Kalmar Län går det åt ca 10 - 12 ton sprängsten per person och år för att täcka behovet av grus och betong.
Bergtäckten i Brånehult är ca 3 mil djup och därefter övergår den i en flytande massa.
När Leif svängde net i stenbrottet visades röd flagg och man planerade för sprängning och Leif körde snabbt därifrån till Rastplatsen vid Orranässjön där vi skulle fika.

Orranässjön  ligger utmed väg 31 mellan Nybro och Gullaskruv. Rastplatsen har ett härligt läge med en fin utsikt över sjön. Detta passade oss perfekt i det fina vädret.
Innan vi lämnade Orranässjön berättade Jan att sjön egentligen är en å som är uppdämd vid Orrefors. Innan Orrefors heter ån, Vapenbäcksån och efter Orrefors har den bytt namn till Ljungby ån.  Uppdämningen  gjorde man för att få vattenkraft till att driva  Hammarna vid Järnbruket  i Orrefors.
Uppdämningen gör också att sjön är en bra dricksvattentäckt.
Någon undrade varför vattnet är rodfärgat och Jan berättade att järnutfällningar gör vattnet rödbrunt.
På bottnen av sjön ligger en massa vassa stenar som är sjömalm och den här malmen tog man tillvara på förr i världen och sålde den till Järnbruken i området. Vintertid sågade man rännor i isen och räfsade upp sjömalmen för att sedan sälja den till Järnbruken.
Andra äldre företeelser som kan hittas i skogen är rester av flottningsleder. Man gjorde rännor i marken  mellan vattendragen för att flotta ner timmer till sågverken och brännved till Järnbruken i området.
Jan hann också berätta några skrönor från äldre tider. Nämligen att det finns guld i Orranässjön.
Det är så att man kan se resterna av ett stort hus i sjön och där bodde en greve som byggde en bro till ön och klädde bron med bladguld. Vid ett kraftigt åskväder red han på bron och ropade högt att det var han som bestämde över vädret här nere och däruppe fick Gudarna bestämma. I samma ögonblick rämnade den guldbeklädda bron och sjönk i sjön och än idag letar folk efter guld på sjöns botten.

Klängstugan
Innan vi kom fram till Jaktstugan passerade vi den hör Klängstugan eller som den också kallades "Kottestugan".
Inne i den här stugan producerade man frön från gran-  och  tallkottar. Ett rissel värmdes upp och där lade man kottarna och då mognade kottarna och fröerna frigjordes och man kunde använda dem för sådd av ny skog. Detta var innan bönderna köpte fröer från någon firma.
Vi fortsatte resan in i mörka Småland och då berättade Jan att uttrycket i "mörka Småland" kommer från Jönköpinsborna under Väckelseperioden. De som var med i Frikyrkorörelsen ansåg att smålänningarna inte var upplysta och troende när de inte  tog del av den nya rörelsen. De andra bodde i Mörka Småland och det har inget med skogen och träden att göra.
 
Torsten Saar, f d kommunalråd i Uppvidinge kommun

Efter en stund kom vi fram till en öppen plats i skogen och vi kunde se Orrefors Jaktstuga alldeles intill Alstreån.
Torsten Saar var tillfrågad och han välkomnade oss till platsen för att berätta historien om Jaktstugan.
Orrefors har sina anor tillbaka till 1700-talet då det fanns  ett Järnbruk där. År 1880 startade man ett sågverk vid Alsterån och då användes Jaktstugan som kontorslokal för personalen.
1924 upphörde sågverket och det var efter den perioden som huset fick namnet Orrefors Jaktstuga.
1898 startade glastillverkningen i Orrefors och 1913 köpte Johan Ekman från Göteborg bruket och skogen. Konstglas tillverkningen startade 1916 då Simon Gate anställdes. Därefter har många glaskonstnärer varit knutna till Glasbruket. 
Efter en stund öppnade Torsten dörren till Jaktstugan och vi fick se vad som gjort den så populär. Brukspatroner och konstnärer som varit på Glasbruket hade många bekanat bland näringslivets höjdare och kungligheter och dessa samlades vid olika tillfällen på Orrefors glasbruk. När de kom dit blev det stora fester och man samlades i Jaktstugan för att fiskade kräftor och ibland var det harjakt.
Av någon anledning började gästerna skriva sina namnteckningar på väggarna i stugan och vi kunde se många kändisars namn. Torsten visade oss autografer som skrivits av t ex, Prins Eugen, Gustav Adolf o Louis 1937, Josef Sachs 1934 NK, Ferdinand Boberg, Dicksson fam Göteborg, Werner von Heidenstam. På 1960-talet kom Wallenbergarnas bolag in som ägare och deras autografer finns på väggarna.
De sista autograferna skrevs på 1990-talet då glasbruket börsnoterades och då hade man ofta styrelsemöten i Jaktstugan. Namn från den tiden är t ex, Leif Johansson Volvo, Göran Bernehov, Curt Nicolain, Håkan Mogren ASTRA och Leonard Schröder 1997 från Konglige Copenhagen. Det var dom som köpte Orrefors Glasbruk 1997.
Isac Grunewald var ock så en återkommande gäst och han har målat ett självporträtt på en v'gg i Jaktstugan.
Historien berättar att han ofta gick omkring naken och sprang efter flickorna som badade i området.,

Biderna visar Alsterån och resterna av det gamla sågverket och uppdämningen för att få kraft till sågverketsmaskinerna.
Ett vackert inslag i naturen är de fina gärdsgårds stängslen som ramar ln hagmarkerna i Småland.

Vår resa in i smålandsskogarna började närma sig sitt slut och när vi kom ut från Jaktstugan i Höneström tackade Rune  för den lntressanta berättelsen som Torsten hade  gjort om vad som har hänt i Orrefors Jaktstuga och i  dess närområde.
Efter en stund satt vi åter i bussen på väg hem från en trevlig dagsutflykt med ett otrolig fint väder.
Jan Mikaelsson planerade resan. Rune och Leif organiserade det hela och Inge-Mor gjorde de goda Bagetterna och Inga-Lill bakade den goda kakan till kaffet.
Text/bild
Stig J