Måndagen den 22 januari hälsade Ordf Rune oss välkomna till det första mötet på det nya året. Vi har lämnat jul- och nyårshelger bakom oss och nu kunde Rune berätta om Vårens  program. 
Rune inledde mötet med att läsa en trevlig berättelse ur Läsebok för Folkskolan  från mitten av 1860-talet.


Kvällens ämne handlade om Demensvård. En sjukdom  som kanske på någotsätt berör de flesta av oss.
För att berätta om Demensvård kunde Rune hälsa Stina-Clara Hjulström välkommen till oss den här kvällen.

Stina-Clara började med att berätta om sin uppväxt i Kalmar. Där hon bodde med sina föräldrar på Ängö.
Såsmåningom var det dags att välja yrkesutbildning och Stina-Clara ville utbilda sig till Sjuksköterska i Kalmar men då tyckte föräldrarna att hon skulle lära sig  att klara sig på egen hand och då flyttade hon till Uppsala för att gå i skola där.
Där träffade hon sin blivande man Gunnar som läste till präst. Efter studietiden fick Gunnar erbjudande om en kyrkoherdetjänst i Löt på Öland. De flyttade till Löt och de bor fortfarande kvar i församlingen. 
När de kom till Löt sa den gamle kyrkvaktmästaren " Om en stann mer än tre måner så suger ön fast en".

Stina-Clara har arbetat som Distriktsköterska och på så sätt kommit i kontakt med många familjer. Efter flera år arbete märkte hon att många i en parrelation var lite dystra till sinnet. Det fanns ingen livsglädje hos dem hon besökte. Efterhand kom Stina-Klara på att det ofta berodde på att mannen eller hustrun hade en smygande demenssjukdom som påverkade förhållandet. Det var då tankarna kom om att öppna en dagverksamhet i den gamla Byskolan i Löt. 
Med hjälp av många frivilliga startades en dagverksamhet i Klockargården i Löt 1982.  Familjer med någon dement anhörig kunde komma till Klockargården och träffas för att prata en stund och dricka en kopp kaffe tillsammans. 
Verksamheten vid Klockargården har fått stor uppmärksamhet i landet och många efterföljare. Stina-Clara har rest mycket i landet och berättat om verksamheten.
De sjukdomar där en person blir dement är t ex Alzheimers,Pannlobsdemens och återkommande små proppar i hjärnan. Demenssjukdomar beror på att det bildas ett äggviteämne i hjärnan som påverkar nervtrådarna. 
Stina-Clara tröstade oss med att tappa minnet för en kort  stund eller att bli lite glömsk när man blir äldre det är inte demens. Däremot att få svårt att t ex hantera pengar. Inte hitta i närområdet kan vara ett tecken på att något håller på att hända.
Anhöriga till den som drabbas av demens kan få svårigheter att  övertyga den andra parten om att gå till doktorn för en undersökning. I sådana fall är det bra att komma med en liten lögn och föreslå att nu ska jag gå på en hälsokontroll ocg då kan du väl följa med och det brukar fungera. Samtidigt ska man förvarna Vårdcentralen i förväg om vad som är på gång.
Vi fick också veta att det finns mediciner som kanske inte bromsar sjukdomsförloppet men de gör att personen fungerar lite bättre i vardagen.
Inom demensvården är det viktigt att de anhöriga får hjälp och stöttbibg från samhället. Man har beräknat att ca 70% av demensvården sköts av anhöriga. 
Bristen på äldreboende gör inte situationen lättare. 
En annan sak att tänka på inför åldrandet är att skriva någon form av fullmakt för att på så sätt veta vem som har vårdnadsansvaret gentemot myndigheter. Sedan något år sedan finns det ett formulär som heter Samtidskontrakt där man skriver in vad som ska gälla om någon part drabbas av sjukdom. 

Gunilla Gustavson tackade sin barndomsvän Stina-Clara för hennes intressanta berättelse om demens vården i Sverige och de banbrytande förändring som hon har medverkat till. 
Innan vi skiljdes åt tackade Rune för en trevlig kväll och hälsade oss välkomna tillbaka den 19 februari.
Då är det årsmöte och vi börjar en timme tidigare, kl 16.30. Landshövding Thomas Carlzon är gäst för kvällen.
Stig J