Vårens program på Stensberg fortsätter och den 25 mars kunde ordf Rune hälsa Olle Madebrink välkommen. Ämet för kvällen handlar om den nyutkomna boken om Vilhelm Moberg. Den har skrivits av Jens Liljestrand och har titeln " Mannen från skogen ".
Det lär vara den enda bok som beskriver hela Vilhelm Mobergs liv och gärning. 
Moberg föddes 20 augusti 1898 i ett soldattorp i socknen Moshultamåla. På bilden ovan ser vi skolan i Moshultamåla där Moberg började sin skolgång.
Senare restes där en staty till hans minne.


Olle Madebrink och Rune Bennarsten i samspråk innan mötet börjar.
En av anledningarna till Olles intresse för Mobberg började i höstas då Olle besökte Emigrant museet i Växjö och där fick han se den nya boken om Vilhelm Moberg som han också köpte. 
Samtidigt har Moberg funnits nära Olle under många år. Olles farfar som bodde i Västra Hällasjö brukade säga att han bodde granne med Moberg men det var en liten sjö emellan dem.

Moberg var en kraft karl och en finsk författare som blev bekant med Moberg under 30-talet beskrev honom så här. Han var 2 meter lång, ett hårsvall som en lejon man, vakna skarpt blickande ögon under buskiga bryn, fåriga kinder och en haka som en järnplog och händer som släggor.

Soldattorpet där Moberg växte upp finns inte längre. Det revs 1924. PÅ platsen finns idag en minnessten som Hembygdsföreningen i Algutsboda reste upp 1970.
På stenen finns texten: Här föddes Vilhelm Moberg den 20 augusti 1898, I denna bygd levde människorna i armod och stolthetet, i förnedring och storthet, ur dess jord hämtade de sin torftiga näring, 

Mobergs föräldrar fick sju barn men det var bara några som levde till vuxen ålder. 
Den första skolan han kom till var Påvelsmåla. Han var duktig i skolan men den första tiden var jobbig för lärarinnan Maja Johansson. Moberg hade två kamrater och de var riktigt busiga mot fröken Maja. Genom att ge Vilhelm böcker att läsa ändrade han sig och behovet att läsa böcker var väldigt stort hos honom.

En annan förmåga som fängslade Moberg var när han upptäckte att han fick en otrolig känsla i kroppen när han dansade. Olles faster i Algutsboda lärde Moberg att dansa. Han tränade hemma och blev riktigt duktig på att dansa.
Vid ett tillfälle var han i Venedig och bjöd upp en vacker flicka och de dansade hela kvällen till allas belåtenhet.

Det berättas också hur fattigt de hade det i soldattorpet. Barnen fick vara inomhus på vintern för de hade inte några skor. Sommartid fick de vara ute utan skor fram till hösten då frosten kom.

Moberg sökte sig till tidningsbranchen och arbrtade på Svensk Tidning i Vadstena, Ljungby och Växjö. När han skulle skriva boken Rasken åkte han till Södvik på Norra Öland. Där bodde han tre månader i en stuga nere vid vattnet. Boken fick beröm av kritikerna men den såldes inte i så många exemplar.

Moberg älskade att vara i skogen och han tyckte skogen gav skydd mot omvärlden. Han kallade även skolan för "skolan i skogen".

Något som Moberg är känd för är att han var emot all överhet. Han skulle aldrig ha tackat ja till en plats i Svenska Akademin och han var väldigt besviken på de författar vänner som invaldes i Akademin.

Vid Åkerby vägskäl samlades alla som skulle åka till Karlshamn och vidare till Amerika.
När Karl-Oskar och Kristina åkte iväg var det 3 hästskjutsar som kördes fram och det var 9 vuxna och 7 barn som skulle åka ner till Karlshamn. Man kunde även åka från Malmö och Göteborg.
Vid ett tillfälle var det 900 ungdomar som åkte från Malmö. När man åkte från Malmö kunde man åka över till Köpenhamn och köpa en väst och samtidigt fick man ett förfalskat pass. Det var svårt att få ett pass på den tiden.

Det vi mins från Moberg är hans utvandrarböcker och han var den mest lästa och älskade författaren under nittonhundratalet, men kanske också den mest hatade. Hans grova och snuskiga språk retade bl a många riksdagsmän , lärare och präster.
Några riksdagsmän gjorde ett upprop mot Mobergs böcker och ville förbjuda dem. Efteråt visade det sig att de flesta av dem inte hade läst böckerna. 

Moberg var kristen i sin ungdom men efter 18-årsåldern ville han inte ha med präster att göra. Däremot levde han som en kristen och var givmild och hjälpte många som hade det svårt.
Han tyckte inte heller om militären och när han gjorde lumpen gick han omkring med symbolen ett brutet gevär.

Moberg började jobba som inbärare på Modala glasbruk, han jobbade på torvmossarna och han jobbade i skogen. Detta gjorde att han blev så stark.
Att cykla var något som Moberg tyckte om och han cyklade 5 - 10 mil så fort han fick möjlighet till det. Däremot vägrade han använda cykelmärket Monark men Cykeln Stanley gick bra.

Moberg mormor bodde i Duvemåla men av den gården finns bara en grindstolpe kvar. På andra sidan vägen fanns Rundquistarnas gård. Där bodde två bröder och deras två systrar och alla var ogifta. 
De var riktigt sparsamma och hade ingen elektricitet och använde utedass. När syskonen hade dött och man kom in i huset upptäckte man att det fanns mängder av sedlar som var tapetserade på väggarna. Där fanns ca 100 000 kr som syskonen lämnat efter sig.
När fastigheten skulle gå till Allmänna Arvsfonden lyckades Emmaboda och Algutsboda kommuner överta  och bevara skogen och gården finns fortfarande kvar  och man kan besöka den.

På andra sidan vägen där Mobergs mormor bodde växte det äppelträd som beskrivs i bokwn om Kristina.

Vilhelm Moberg hade många gånger sagt att när han inte orkade mer ville han ta sitt liv. Så blev det och den 18 augusti 1973 avslutade han sitt liv i en badvik i Väddö utanför Stockholm.
Vid begravningen som ägde rum i Solna kyrka var det bestämt att det inte fick vara några tal. Det skulle bara vara sång och musik och endast familjen var närvarande.
Dock var Max von Sydow inbjuden som uppläsare och han läste en del ur boken, Din stund på jorden.

Moberg var väldigt förtjust i Ferlins dikter och Max von Sydow läste Ferlins dikt:

Inte ens en grå liten fågel som sitter och sjunger på kvist, finns på den andra sidan och det tycker jag nog är trist.
Inte ens en grå liten fågel och aldrig en björk står vit
. Men den vackraste dagen som sommaren ger har det hänt att jag längtat dit.

Under 1980-talet och några år framåt kom Moberg i glömska men när Benny och Björn skrev musikalen Utvandrarna började många minnas Mobergs böcker.

Ivar Karlsson i Duvemåla ville värna om vilhelm Mobergs minne. Han ordnade så att en 800 kg tungt granitblock forslades till Chissago i Minesota för att bli en minnesstaty över Karl-Oskar och Kristina. 

I staden Lindström i Minesota finns den här statyn över Vilhelm Moberg som påminner om alla hans cykelturer i svensbygderna i Amerika.

Rune tackade Olle Madebrink för ett riktigt intressant och givande berättelse om Vilheln Mobergs händelserika liv och författarskap.

Innan vi skiljdes för kvällen påminde Rune om den kommande Italienresan. Det finns två platser kvar och det skulle kännas riktigt bra om några personer är intresserade och vill följa med. 
Vi träffas nästa gång den 15 april och då är det Flärdkväll och vi får se en del av vårmodet från Sol och Vindar och Kapp Ahl i Färjestaden. 
Stig J