Eva Hugosson-Koinberg, Vara
Santiago de Compostela, 790 km
Vid månadsmötet den 24 april kunde ordf Rune Bennarsten hälsa Eva Hugosson-Koinberg välkommen till kvällens möte på Stensbergs Servicehus.
Eva har sina rötter i Kalmartrakten och föräldrarna bor i Vickleby på Öland.
Kvällens ämne handlar om Evas pilgrimsvandring till Santiago de Compostela.
Vandringsleden heter El Camino öch är 80 mil lång. Den börjar i södra Frankrike och slutar vid atlantkusten i nordvästra Spanien vid staden Santiago de C ompostela.
Tankarna på att vandra började när Eva läste en veckotidning hos tandläkaren år 2010 som handlade om vandringsleden El Camino som har sitt ursprung från år 835 då man hittade relikerna av Aposteln Jakob i en grav i Santiago de Compostela.
Eva tyckte att 80 mil var en lång sträcka och bestämde sig för att börja med att vandra 50 mil och i maj månad 2011 började vandringen.
Klicka på bilderna så blir de större.
När man kommer till vandringsleden går man först till Pilgrimskontoret för att få ett Pilgrimspass. Dett skall man ha med sig och det skall varje dag stämplas när man kommer till ett nytt härbärge.
Vid kontoret får man också information om kommande väderförhållanden.
Eva hade hoppats få vandra över Pyreneerna och se den härliga utsikten men ett snöoväder hade närmat sig och de fick ta en annan väg.
Efteråt fick de höra att några hade struntat i varningarna och de hade haft det riktigt besvärligt.
Vandringsleden är markerad med gula snäckor och pilar men det finns möjligheter att gå omvägar om man inte är uppmärksam.
När man kommer till ett nytt härbärge får man anmäla sig. Hitta en sängplats, äta en måltid och tvätta kläderna inför nästa dag.
Vädret kan också skapa problem. En del dagar kan dimman komma och då kan det vara svårt att hitta markeringarna för vandringsleden. Samtidigt är det många vandrare på leden och ortsbefolkningen finns också tillgänglig om man är osäker.
Under vandringsdagarna passerar man många vackra katedraler. I staden Burgos finns en katedral från 900-talet. När Eva kom till Burgos kände hon sig hemma. I den här staden började Eva sin vandring 2011.
Utmed vägen fanns många små hus målade i klara färger.
Vandringsleden passerar också en del vingårdar.r
En del härbärgen saknade rinnande vatten och toaletten var gömd bakom en presening.
När härbärgena stängde för kvällen ställdes det ut bröd och vin för dem som kom lite senare.
Den första bilden visar att det är 11 mil kvar att vandra och det är den kortaste sträckan man måste gå för att få ett Pilgrimspass.
Tredje bilden är ett spannmålsmagasin och sedan närmar sig vandrarna slutmålet. Den stora Katedralen i Santiago de Compostella. Då går man in i kyrkan och tackar Aposteln Jakob för att han har varit med under vandringen med sin skyddande hand.
När man kommer till Santiago de Compostela är det 10 mil kvar till kusten och många vill göra den vandringen också. Eva och hennes sällskap valde att åka buss till kusten När man kommer dit passar man på att bränna upp sina kläder.
Många kontakter knyts under en sådan här vandringsperiod och Eva har fortfarande kontakt med några av dem.
Vädret kan vara mycket varierande.. 2011 var det varmt och 2013 fick vi ha vinterkläder på oss och det var blött och lerigt på vägen. Detta medför att det blir halkolyckor och stukade fotleder.
Antalet sängplatser varierar mellan de olika härbärgena. Ibland är det sovsalar för 25 personer och i den störst var det sängplatser för 250 personer men det gick att sova även där.
I bildserien syns Jakobskorset. Aposteln Jakob är Pilgrimsledens och vandrarnas skyddshelgon.
Året efter pilgrimsvandringen i Spanien kände Eva sig lite rastlös och bestämde sig för att vandra från Norra Öland till Ölands södra udde.
Det började med en busstur till fyren Långe Erik på norra Öland och sedan började vandringen söderut.
Första natten sov Eva i sitt tält i närheten av Alvedsjö bodar och nästa dag fortsatte vandringen till Sandvik. Matsäcken började ta slut och lufsan som serverades på Sandviks Pensionat smakade bra.
Morgonen därpå passerade Eva Djupvik och mot kvällen träffade hon en familj i Äleklinta som bjöd på mat och även övernattning.
St Rör vid Kalmarsund passerades och så småningom kom Eva till ett hemvant ställe. Nämligen Vickleby där föräldrarna bor och det kändes skönt.
Vandringen fortsatte och vid Mörbylånga kyrka blev det ett hastigt avbrott då det kom en rejäl åskskur. Då var det skönt att samla tankarna en stund inne i kyrkan.
Ovädret försvann och vandringen fortsatte till Degerhamn och Södra Bruket. Där kunde Eva övernatta och även köpa en matsäck som varade till vandringens slutmål, Långe Jan.
Också den här vandringen bjöd på många vackra naturupplevelser.
Ordf Rune tackade Eva för den intressant berättelsen om hennes vandringar både nära och långt borta.
Kvällen avslutades med en gemensam fika.
Stig J