Björn "Böna" Wennerström, R I A Nybro 
Tisdagen den 23 oktober samlades vi på Stensbergs Servicehus för ännu ett månadsmöte. Den här kvällen skall Diakon Björn Wennerström  från RIA i Nybro, berätta om sina upplevelser då han och hans fru arbetade i Thailand.

Anledningen till att Björn och hans fru åkte till Thailand var att Utrikesdepartementet tyckte att de behövde hjälp på sin ambasad i Bankok, Där finns idag två  personer som tar hand om svenskar som får problem under vistelsen i Thailand. De senaste åren uppstod ca 900 olika situationer då de behövde hjälpa  svenskar som besökte landet. Varje år reser ca 375 000 svenskar till Thailand.
U D tog kontakt med Svenska Kyrkan och man startade ett Diakonalt projekt där två diakoner från Sverige skulle åka till Bangkok och hjälpa till med de problem som uppstår. 
Så en dag ringer telefonen och Björn svarar och en person från UD frågar om de vill arbeta som diakoner i Bangkok i 2,5 år. Efter ett litet samråd bestämmer de sig för att anta erbjudandet och resa till Thailand.
År 2014 flyger de från Sverige och kommer fram till mång miljon staden Bangkok. Man anser att det bor ca 10 miljoner människor i staden. 
De har fått en aress och tar en taxi till bostaden och efter 5 timmar är de framme. Nästa gång de reser på samma sätt tar det 45 minuter.
Utanför fastigheten sitter beväpnade vakter som de får väck och efter en stund är de uppe i lägenheten på 14 våningen. De har fått den minsta lägenheten och den är på 250 kvm. 
Nästa dag börjar arbetet och de går ut för att se om de kan hitta några svenskar. De möter en tysk man som visar dem till en gata där det finns några barer som besöks av svenskar.
De vandrar vidare och hittar en bar med fyra svenska män som redan på förmiddagen är något berusade och lite svåra at diskutera med. Efter överenskommelse vill Björn att de ska träffas nästa dag och mycket riktigt nästa dag finns tre av dem i baren . Den här gången nyktra och trevliga.
Det var den första kontakten med svenskar i Thailand. När Björn och Mie reste hem efter några år hade de kontakt med 400 svenskar som på något sätt fått problem.
Ganska snart märkte Björn att de svenskar de mötte var äldre män och de höll gärna till i de tre områden i Bangkok där prostituionen fanns.
Prostitutionen är förbjuden i Thailand sedan 1974 men den finns ändå kvar.
Man bestämde att flickorna inte fick dansa nakna på entré planet. Men det löste myndigheterna genom att de dansande fick flytta upp en våning och dansa på ett glasgolv, medan de äldre männen satt en våning längre ner och tittade.
Ordningen sköttes av poliserna som är delägare i barerna och sitter och vaktar i gathörnen för att sedan ingripa om någon person blir besvärlig.
De märkte snart andra tråkiga företeelser som finns vid arbete utomlands. Om ett svenskt par åker till Thailand för att arbeta så är det bara en i familjen som får  arbeta och ofta sitter kvinnorna hemma och har det tråkigt. Första tiden är det en trevlig semester för dem men sedan kommer tristessen och då är det lätt att ta till bag in boc och alkohol.
För att undvika detta kom de i kontakt med en dansk hotellägare och där kunde de samla en grupp kvinnor en gång i veckan för att ha en social mötesplats.
Björn och Mie utökade sitt kontaktnät genom att åka till Partaja.  Området kallas också Thailands Las Vegas. Där har norska kyrkan sin verksamhet och via mail och kontakter kunde de samla ett femtiotal personer varje vecka. De som kom dit var uteslutande svenska män och de kom för att få prata svenska och ofta kände de sig ensamma och hade något problem de ville få hjälp med.
Efter Björns berättelse förstår man vilket elände dessa områden kan skapa. Varje månad anordnas ett "Full Mone Party" på en ö utanför Partaja som heter Kopanjang och vid högsäsong kan det vara 25 - 30.000 personer på stranden och där finns mängder av sprit och droger. 
Ett annat område de besökte var Hoahim och där träffade de flesta svenskarna par som åkt till Thailand. 
Tyvärr fanns det en baksida med den vistelsen också. Då det visade sig att mannen ville spela golf och då blev den andra partnen ensam och då började alkoholproblemen dyka upp.

Vid ett tillfälle ringde en pappa från Sverige och ville ha hjälp med att få hem sin son som hamnat i drogmissbruk.
Han var på ett privat sjukhus och så länge försäkringspengar kom in till sjukhuset fick han stanna kvar. Samtidigt fick han droger och tyckte han mådde bra. 
För att kunna ta hem en svensk från Thailand måste personen ifråga ge sitt samtycke. 
Björn fick i uppdrag att övertyga killen om att åka hem till Sverige men han mådde så bra på sjukhuset så han vägrade säga ja för att åka hem.
Till slut lovade Björn honom hur mycket droger so helst omm han sa ja till att åka hem. Detta lyckades och han följde med pappan hem till Sverige.

Andra händelser som Björn och hans fru fick hjälpa till med var sjukdomar och försäkringsärenden. Vid ett tillfälle blev en man sjuk och behövde hjälp och då visade det sig att hans försäkring bara gällde vid olycksfall men inte vid sjukdom. Tack vare pengar från Sverige kunde han få hjälp med hemresan.
De besökte också de statliga sjukhusen och första gången Björn var där blev åsynen av allt elände så stor att han vände i dörren och gick där ifrån. 

Andra hemska platser de besökte var Bangkok Hill. Ett ökänt fängelse där tre svenska killar var inspärrade en gång. De hade 40 cm golvutrymme att sova på. 
Vid några tillfällen reste de till de fattigaste områdena i Thailand, på gränsen mot Laos. Där kunde de hitta svenska mån som var tillsammans med en Thailändsk flicka och då fick svensken försörja hela hennes familj som ofta bestod av flera generationer. Kanske 15 personer.

 



Innan fikapaus berättade Björn om sin anställning vid RIA i Nybro. RIA betyder "Rådgivning i alkoholfrågor".
Verksamheten går ut på att hitta arbete till personer med Funktionsvariationer. De har lyckats bra och har för närvarande 15 personer som de kan sysselsätta på olika arbetsplatser.
Efter hemkomsten från Thailand kunde han se att det finns familjer även i Sverige som är ensamma och har dålig ekonomi.
För några dagar sedan ringde en kvinna till  RIA och berättade att hon inte hade pengar till mat. Björn hörde barnskrik i bakgrunden och undrade om det fanns barn i familjen. Då sade mamman . jag skulle behöva pengar till blöjor.
  
Rune tackar Björn "Böna" Wennerström för en intressant och fängslande berättelse som han och frun Mie var med om i Thailand.


Ordf Rune berättade om vad som är på gång. Vi planerar för vårprogrammet och en händelse är att föreningen firar 20-års jubileum. Vi kommer att samlas i februari till en festlig måltid med musikunderhållning.
Den 10 - 17 maj planeras en resa till norra Italien. Där vi bl a besöker staden Udine.
Rune berättade också några roliga historier ur boken Ölänningar.
Nästa gång vi träffas på Stensberg är den 20 november då Asta Dahleén berättar om ämnet, "Vad händer med hörseln när vi blir äldre".
Bild/text
Stig J