Tidig morgon! Den 10 maj åker vi, en grupp Aktiva Seniorer Kalmar! Målet är Udine i norra Italien. 40 resenärer. Ölänningar och Kalmariter. Alla är vi spända. Leif, tillsammans med hustru Ulla, kör bussen. Säkert och fint!
Första stopp är vid Ekerödsrasta där vi fikar och äter en fralla. Smakar bra! Därefter över Öresundsbron och till Pipershus, Danmark, där vi stannar till, sträcker på benen och gör vad vi behöver

Det här är första gången vi åker så långt som till Italien.
Vi har tidigare varit i södra Tyskland och Pfalz området men den här gången fortsatte vi 12 mil genom Österrike och 20 mil genom Italien innan vi nådde slutmålet Udine. En stad nära kusten vid Adriatiska havet del mot Slovenien.

När vi lämnat Kalmarbygden och börjat vår resa hälsade Rune oss välkomna och berättade vad som skall hända den närmaste tiden. 
Även Leif o Ulla tyckte att det var roligt med ännu en resa ner till Tyskland och Italien.

 Färjan från Gedser till Rostock blev ett avbrott i bussåkandet. Här passar vi på och äter en lättare lunch. Efter ett snabbstopp på boardershopen åker vi vidare mot dagens etappmål, ett hotell utanför Potsdam

Det passade bra att äta något under sjöresan eftersom vi hade en resväg på 25 mil innan vi skulle komma fram till vårt Hotell Van der Walk som ligger i delstaten Brandenburgh utanför Potsdam.

Under resans gång berättade Rune historier från boken Ölänningar samt om barns funderingar om hur vardagen kan te sig ur barns perspektiv.
Första dagen avslutades med en gemensam middag på hotellet

Rhododendron som blommar utanför hotellet.

11 maj
Nästa morgon var vi tidigt uppe och reste iväg vid åttatiden. Även denna dag blev det många mil att åka. 
Under dagen stannade vi till vid följande platser för att sträcka på benen en stund och ta en fika.
Blankenfelde-Malow, Brandenburg    Eisenberg, Turingen     Schwarzenbruk, Bayern och Ayinger, Bayern där vi gjorde ett besök på ett ölbryggeri.

För att tiden i bussen inte skulle kännas alltför långsam roade vi oss med frågetävlingar och några berättade via mikrofonen om olika hänfelser.

Rune berättade en del om Tysklands historia där landet under alla år varit uppdelat i en mängd självständiga delstater och kartbilden har ändrats flera gånger.

Tysklands äldsta städer är Trier. Augustbueg och Köln. De anlades på romartiden, de första århundraden e Kr.

När frankerriket bildades på 800-talet lades grunden för det framtida Tyskland.

Från 1400-talet och fram till år 1806 , då rikets upplöstes, tillhörde kiejsarkronan den Habsburgsak ätten som hade sitt säte i Wien.
1815 bildades Tyska förbundet som bestod av 38 suveräna delstater.

Sven-Olov underhöll oss med att berätta och sjunga om gamla schlagers och visor.
Vid förra sekelskiftet var visan om "Lycklige Jimmy" nästan en landsplåga.
Han berättade också om Ernst Rolfs genombrott på 1920-talet . Även Albert Engström skrev sånger och dikter som blev mycket populära.

Anders Åkerman berättade om sin forskning om Martin Luthers släktingar i Sverige. För ett år sedan hade han hittat 420 släktingar ochnu har det tillkommit ytterligare 200 st.
Anders berättade också en intressant upplevelse då han blev tillfrågad om att bli fartygsläkare på Älvsnabbens sista rundresa.
Den 8 november lämnade fartyget Göteborg och skulle vara tillbaka i Sverige 11 veckor senare.
Resan skulle gå vi Assorerna, Trindiad genom Panamakanalen vidare till Ackapulko på Mexicos västkust , San Fransisco och Wancover i Canada och där avslutades Anders tjänstgöring ombord.

Rune fortsatte att berätta om Tyskland. Vi har lämnat delstaten Brandenburg som bildades när Tyskland återförenades 1990 och staden Berlin ligger i Brandenburg. Där ligger också Nationalparken Sprewald som vi besökte för några år sedan på resan till Berlin och Dresden.

Vl passerade också staden Zotter som är känd för sina militärförläggningar. Det var här som Hitler hade sina underjordiska bunkrar under andra världskriget.



Vid sex-tiden på tisdagskvällen kom vi fram till Ayinger bryggeriet där vi skulle göra ett besök.
Bryggeriet ligger i Bayern 25 km utanför Munchen som är ett känt område med hög ölkonsumtion. Det grundades 1877 och säljer 10% av produktionen till USA och resten säljs i Europa.

Systembolaget säljer en ölsort från Ayinger och det har en brödig smak av honung, ljust bröd och citrus.
Man brygger även det mörka ölet Donkel. Vi fick även smaka på ett glas ofiltreras öl, " färsköl ".
 Vi hade möjlighet att köpa lite av deras produkter.

Efter besöket på bryggeriet var det jnte så långt till vårt övernattningshotell. Vi skulle bo på Hotell Achat Premium som ligger i Munchen syd. På kvällen åt vi en gemensam middag på hotellet.


Vi passade också på att gratulera Rune på hans födelsedag.
12 maj
Vi startade ganska tidigt på morgonen och under dagen ska vi resa 12 mil genom Österrike och vidare 20 mil in i Italien för att nå slutmålet staden Udine där vi ska bo tre nätter på Ambassadör Palace Hotell.

Det var trivsamt i bussen och Rune och Sven-Olov under höll med berättelser och sånghistorik.
Ulla hade tagit med sig några filmer som vi kunde titta på via bussens Tv skärmar.
Nya frågetävlingar delades ut,  t ex "Känner du dit Öland" som var lite knepigare att besvara.

Några timmar senare kom vi upp på högre höjder och när vi passerade Bruggepasset låg det snö på marken och vi kunde se snöklädda alptoppar.
Det blev en resdag med inte så många händelser och mot kvällen kom vi fram till staden Udine där vi åt en gemensam middag på hotellet.
13 maj


Italienska flaggan
Nu är vi inne på dagen”D”. Vi skall så småningom till Udine och Park Avenue Hotel.

Dessförinnan en vinprovning på vingården ISOLA AUGUSTA, straxt utanför Udine. Denna vingård prioriterade sitt vita vin och Proseccon, ett bubbelvin. Tillsammans med bra balanserat tilltugg var detta en provning som lockade till många köp av oss.
Här mötte Karin tillsammans med sin man, Allesandro upp. Inom parantes bor Karin sedan 1992 i Udine där hon har bildat familj tillsammans med Allesandro. Tillsammans har de två söner. Karin arbetar bl. a. som översättare. De hade ordnat detta besök för oss, helt utanför programmet.
Karins föräldrar bor i Kalmar och är från Kastlösa och Mörbylånga.

Så anländer vi äntligen hotellet. Skönt att få installera sig för mer än en natt. Här skall vi nu stanna i tre nätter. Bra hotell. Mitt i centrum. Bra mat. Lite med undantag av frukosten, som var bra, men som innehöll val vi inte är riktigt vana med. Efter en välbehövlig natts vila var det så dags för rundvandring med guide.  

 
Karin till höger tillsammans med den italienska guiden.


Första dagen i Udine började med en guidad rundtur i gamla staden där vi kunde se delar av stadsmuren, Ärkebiskopens Palats och flera torg med gamla palats där förmögna familjer har bott för länge sedan.

De tre torgen heter Vintorget, Grästorget och 20 september torget.
Grästorget används som marknadstorg.

Karin ställde upp för att underlätta för alla oss att få en bättre förståelse för Udines historia. Idag bor här ca 100000 människor. Stadskärnan är inte så stor, så rundvandringen utfördes till fots och tog ca 2 timmar.

Vi besökte också Udine Katedralen som är från 1400-talet och där finns många fina väggmålningar gjorda av en konstnär från området. 

Under eftermiddagen besökte vi en skinkproducent som specialiserat sig på torkad skinka.

Väl framme fick vi information om produkt och hur processen gick till. Från slakt till färdig produkt var minimitiden 13 månader, men här tog processen 18 månader innan den gick till försäljning. Många ”produktionssteg”, mycket arbete, allt manuellt, innan produkten godkändes och gick till försäljning.

Efter denna information var det dags att provsmaka skinkan. Vi möttes av ett dukat bord med varsin tallrik, modell större, med skinkan upplagd! Tunt – tunt skivad! Såg verkligen läckert ut. I provningen ingick också ett vitt vin, som, ja, var som en smekning i gommen. Helt otroligt gott. Bättre och mer professionell provning lär man få söka efter!!

Så vidare från detta till en vinprovning. Det blev Azienda del Poggio, som ligger i Fagagna utanför Manzano. Även här var det enbart positiva tankar och upplevelser. Goda viner, med tyngdpunkt på de röda, fick vi här. Tilltugget till vinet var som en mingelkväll, med enormt utbud av allehanda läckerheter att stoppa i munnen för att se hur vin och olika tilltugg ”gifte sig med varandra”.
Vid hemkomsten gemensam middag på hotellet.

14 maj
Dagens program handlar om en resa ut mot kusten och Adriatiska havet. 



 Sista dagen i Udine var det så dags att åka till Aguileia. Karin mötte upp vid hotellet och guidade oss den närmaste vägen. Även under den historiska guidningen i bastionen var Karin med, hjälpte oss och översatte vid behov. Ovärderligt!

En förhistorisk plats med intressant historia. Redan före Kristi Födelse fanns här bebyggelse. Staden var då ett viktigt centrum för import/export via fartyg.
Här fanns via floder/älvar förbindelse med Adriatiska havet. Ca 200 e.k. byggdes Bastionen upp. Idag kan man se och uppleva bland annat det mosaikgolv i den då uppbyggda Bastionen. Ett otroligt arbete med ett golv helt uppfört i mosaik. Ca 15mm kvadratiska naturfärgade stenar, där man lagt mönster, som idag kan berätta dess historia på ett makalöst sätt. Det mest fantastiska att uppleva, var att här fanns alla skiftningar och nyanser i färger. Lite tagna var vi nog alla efter detta besök.

Under basilikans golv finns en krypta där man bl a kan se mosaikgolv från tiden innan kyrkan byggdes.
Utanför basilikan finns en åttakantig dopfunt där man steg ner och doppade hela kroppen vid ett dop.

Aquileja grundades år 181 f Kr av den  romerska kejsaren Tito. Staden var en koloni och styrdes från Rom. En strategisk plats för militären. 
Lagunen runt staden gjorde det enkelt att frakat spannmål från kolonin.

Man har svårt att föreställa sig att Aquileia vid den tiden fungerade som en hamnstad med import och export sjöledes. Idag ser man hamnanläggningar här i områden, som en gång var vattenvägar till Adriatiska havet ca 20 kilometer söderut.
 


Men nu var det Grado som gällde. Lite tidspressade, men även här ställde Karin upp och visade närmaste vägen och hur vi skulle ta oss in och parkera i Grado.
Grado är en mindre stad, från ungefär den tid då Aguileias storhetstid började avta. Befolkningen här fördrevs av invasionen. Man sökte sig då till havet för att bygga upp ett nytt hem. Här livnärde man sig i första hand på fiske. Idag är det en semesterort för de Italienare, som bor längre in i landet, men även för österrikare och tyskar.

 
Några timmar på egen hand gjorde att vi kunde ta en långpromenad längs med lagunens fiskehamnen och sedan komma ut till Adriatiska havet.

 
Dagen avslutades med ännu en vinprovning. Även här var det generöst med tilltugg till de olika vinerna. Denna, resans sista vinprovning, bjöds vi på utsökta viner från vingården Colutta i Manzano. Även här var det gott om smakbitar för att testa till vinet.

Väl tillbaka till vårt hotell för sista natten i Udine kom så Karin för att ta farväl till alla oss resenärer. Karins familj i Udine har en liten vingård där de producerar vin för eget bruk. Allesandros pappa och hans två bröder driver denna vingård. De har ingen försäljning.

Med en liten produktion och ambition att nå hög kvalitet blir volymen ganska lagom till dessa familjer.

Representation, gåvor till affärsvänner, samt familjernas vänner, eget bruk …. Ja sedan återstår inte mycket av produktionen.
Alla vi blev glatt och positivt överraskade. Vi prisade Karin för allt hon gjort för oss. För all hjälp med översättning, kunskap om Udine med omnejd, och givetvis för den flaska vin vi alla fick i avskedspresent av Karin då vi tog farväl av varandra. 

15 maj
Så var det dags att vända hemåt. Ett par långa etapper låg framför oss. Genom Österrike på motorväg gick det smärtfritt. Vädret vi bjöds på var inte det bästa, men mycket att se på ändå. Bestående minnet får vara den höga avgiften som togs ut för att färdas i buss genom landet.
Under dagen skulle vi göra uppehåll vid följande platser.  Eben im PongautPaterpion, Bundesland Salzburg.
Hepberg o Bergen, Bayern.
Nurnberg - Galgen hof, Celtisplatz
 
Dagens mål, ett hotell i Nürnberg, anlände vi fram emot sen eftermiddag. Utanför hotellet pågick omfattande arbeten varför bussen måste parkeras 4 km därifrån. Inte så lätt att ta sig till och från i en okänd storstad.

16 maj 
 Under dagen stannade vi vid dessa platser;
Schleifreisen - Thuringen
Ragösen, Sachsen - Anholt


Hotellets namn i Rostock

Näst sista dagen var slutmålet Rostock. Ännu en lång dagsetapp. MEN, även om milen är många, så känns det bra! Vi gör många raster. Fika med mera och röra lite på benen gör underverk! Fram emot lunchtid kom vi fram till dagens etappmål.

Rosenhof restaurang i Raghausen. Där hade vi förbeställt schnitzel. Dessutom, eftersom det är sparristider i Tyskland nu så hade vi genom en lokal odlare beställt vit sparris. Allt detta fungerade perfekt och efter avslutad lunch och fått vår förbeställda vita sparris så åker vi vidare mot slutmålet. Kändes skönt att få checka in på resans sista hotell i Rostock.
Så startar vi mot resans slutmål… hemmet!

Dessförinnan ett stopp på Aldi och Calle för att inhandla ”livets förnödenheter”.
Färja Rostock – Gedser, och resa genom Danmark. Snart i känd miljö. Efter att tackat av varandra, Leif o Ulla och Inge-Mor o Rune var vi så tillbaka i kända miljöer.

En bra resa! Toppenresenärer! Bra buss och utmärkt chaufför! Mycket bra bemötande (Karin) i Italien 

När vi närmade oss Kalmar ville Mats N säga några ord. Han tackade reseledarna Rune och Inge-Mor för för att dom tagit hamd om oss och genomfört den här resan på ett utmärkt sätt.
Mats använde det italienska ordet för reseledare när han sa att de har varit bra "Acompatiorer".

En historia hann Mats med också. En grupp resenärer var till Hamburg. Reseledaren sa att vi bor på Hotell Hansa Plats. Tänk på plåster så kommer ni ihåg namnet.
På morgonen saknades 4 svenskar och efter en stund kom polisen och lämnade av dem vid Hotellet.
Polisen berättade att de hört dem på natten när de ropade "Salvekvick".

Ulla K tackade Leif och Ulla för en väl genomförd och trygg körning av vår chaufför. Även om det var trångt på några ställen klarade Leif det på ett utmärkt sätt.
Vi måste också tacka de damer som bjudit oss på de goda kakorna vid våra fikapauser utmed vägen.
 


Stig, Ulla o Rune