Onsdagen den 22 september kunde vi i Aktiva Seniorer i Kalmar åter träffas för att tillsammans göra en utflykt till Nordvästra Öland.
Som så många gånger tidigare kom Leif från Gårdby och hämtade upp dem som stod och väntade vid Bovieran och IKEA parkeringen.

Resan fortsatte mot Öland och när vi passerat Ölansbron och åkt en bit på väg 136 mot Borgholm, hälsade Ordf Rune oss välkomna och hoppades det skulle bli en trevlig dag. 
Pandemin har gjort att vi inte har kunnat göra någon sådan här resa sedan augusti 2019.

Under färden mot Borholm berättade Rune om det medeltida Öland och landskapets utsatta läge. Detta har gjort att Öland ständigt blivit angripet och plundrat av främmande makter ända fram till slutet av 1600-talet. 
Därefter var det kunglig jaktmark fram till 1801 då Djurgårdsinrättningen försvann och den ölänska befolkningen äntligen kunde jaga och hugga ved på sina egna marker. 

När vi passerat Borgholm började vi närma oss den första delen  av dagens resa. Vi skall åka den västra kustvägen från Äleklinta till Sandvik.  


Resan utmed kustvägen kan bjuda på en härlig naturupplevelse över kuststräckan. Tyvärr var det inte så den här dagen. Vädret var molnigt men vi var tacksamma för att det var så svaga vindar.
Vi stannade en stund och tittade ner mot strandkanten där Bruddesta fiskeläge syntes med sina gamla sjöbodar.
Sjöbodarna är från mitten av 1800-talet. Väggarna består av kalkstensskivor och taken är täckta av vass.

Rune berättade också om Kalknisse från Degerhamn. Han hade en Kalkugn i närheten av Bruddesta där man tillverkade bränd kalk.
I en ugn lade man alunskiffer och ved och ovanpå detta ställdes kalkstensskivor. Man tände eld på veden och under kontroll fick detta brjnna i nästan 14 dagar. Därefter tvättades och silades den brända kalken för att sedan användas som kalkbruk vid byggnation.
Vid renoveringsarbeten av Borgholms Slottsruin har man på senare år byggt upp kalkugnar för att tillverka kalkbruk. 




Vi fortsatte utmed kusten och nästa stopp gjorde vi i Djupvik, där vi hälsade på hos vår ordf Rune och hans hustru Inge-Mor. 
Här bjöds vi på lite förfriskningar med tilltugg.
I mitten av 1980-talet köpte de en tomt utmed kusten och har sedan dess byggt och planerat en härlig bostad.

En bit norrut längs kustvägen gjorde vi ett kortare stopp vid den plats där "Föralinjen" tog sin början vid kalmarsunds kustremsa. Här återstod väl inte så mycket att se förutom betongfundament för dieselpumpar och ett större betongtak som var början på kulvert som byggts för att leda vatten vidare in på land.
Rune hade läst på och berättade historien om Föralinjen
1940 var Kapten Törnblad och hans Ingenjörstrupp placerad på norra Öland- Han ansåg då att fienden skulle landstiga på norra udden och för att hindra dem att ta sig söderut på ön bestämde han sig för att gräva en kanal från Kalmarsund i väster, tvärs över ön till östra sidan av Öland. 
När fienden landstigit på norra udden skulle kanalen fyllas med vatten för att hindra stridsvagnarna att fortsätta invasionen söderut på Öland. 
Kaptenen var driftig och arbetet fortsatte under stort hemlighetsmakeri tills det så småningom nådde högre ort och då blev det tvärstopp.
I efterhand kan man konstatera att projektet Föralinjen gav en bra ersättning till lokalbefolkningen under de knappa förhållanden som rådde under krigsåren.
Kapten Törnblom blev ställd inför krigsrätt men lindrigt undan och fick bara en påpekan att han varit slösaktig med statens pengar.

Vidare norrut passerade vi snart en plats där turister byggt upp otalig mängd skapelser av den skrotsten som är kvar efter den era då kalkstensbrytning i dagbrott hade stor betydelse för bygdens befolkning.

Trädgårds keramik.
I Legenäs, straxt öster om Sandvik gjorde vi ytterligare ett stopp. Här kunde vi beundra och köpa trädgårdskonst.




 

Efter Legenäs styrde vi mot Sandvik. Här på Göstas Fisk åt vi lunch. Mätta och nöjda styrde vi vidare norrut mot Jordhamn. Här kunde vi beskåda bland annat det enda bevarade vinddrivna skurverket i Sverige.


Bild ovan, Oxvandringen, Jordhamn  

 
Skurverk, Jordhamn
Bilden ovan visar det vinddrivna skurverket. Uppfört ca 1860. Uppfinnare sägs vara skepparen och båtbyggaren Olov Peter Nilsson från Källa socken.
Skurverket, Jordhamn
Stenindustrin och hanteringen av den öländska kalkstenen har en månghundraårig historia och den bearbetade kalkstenen finns på många kända platser ute i världen.
För att slipa och få en slät och blank yta användes Skurverk.
Oxvandringen som är den äldre metoden består av en ekstock i centrum av en ring med utlagda stenar, diameter ca 1vid stocken fästes en dragbom som också hade en sten i höjd med ringen.
När oxarna drog runt slipstenen användes sand och vatten för att slipa de utlagda stenarna.
Skurkvarnen användes på samma sätt men vinden drog runt de slipande stenarna och var mycket effektivare.

Efter att ha fikat gick resan vidare mot Gillberga.

 


Gillberga stenbrott
Vi hade tänkt åka ner till Gillberga men vägarbeten gjorde att vi avstod från det besöket.
Gillberga stenbrott med sin speciella karaktär är också en plats för konserter, liknande platsen Dalhalla.
Vid halvfyra tiden var vi åter i Kalmar och Rune tackade Leif för hans fina körning och vi andra instämde och tyckte att vi hade haft en  trevlig dag tillsammans.
Rune B o Stig J