Måndagen den 3 oktober var det åter dags för en utflykt för Aktiva Seniorer i Kalmar.
Vi samlades vid 10 – tiden vid Bovieran för att åka buss till Hånsalottas Luffarmuseun i Boda.
Det blev en fin bussresa i det soliga förmiddagsvädret och efter ca 45 minuter var vi framme i Boda.
Vi blev väl mottagna av ägaren och grundaren av museet, Göran Johansson som också kallar sig ” Snackeper ”.
Luffarmuseet finns i Boda Glasbruks gamla lokaler och där har man skapat ett glasmuseum med föremål från de kända glaskonstnärer som var aktiva på Boda Glasbruk.
Några av Bodas kända glaskonstnärer är, Erik Höglund, Monica Backlund, Bertil Valien och Ulrika Hydman-Valien.
Efter rundvandringen i glasmuseet samlades vi i en annan lokal.
Innan Göran började berätta om den svenska luffarepoken fick vi lyssna på ett trevligt sång och musik framträdande av en grupp ungdomar.
Den svenska luffarepoken har sin början 1885 och höll på fram till 1957.
Anledningen till de nämnda årtalen är att man före 1885 hade en Lösdriverilag från 1303 som innebar att man var tvungen att sysselsätta sig med någonting annars blev man straffad på något sätt.
Efter 1957 infördes sociala förmåner som förbättrade villkoren för de som hade det svårt. men egentligen fortsatte luffarna att vandra runt för det var ett sätt för dem att få en försörjning och ett fritt liv.
Man har beräknat att det funnits ca 20 000 luffare i Sverige.
Eftersom man inte fick vandra runt utan att arbeta kom luffarna på att de kunde tillverka föremål och sedan sälja dem. De tillverkade vispar och andra nyttoföremål av ståltråd som de sedan sålde och samtidigt fick de kanske lite mat vid besöket på en gård. Ståltrådsföremålen de tillverkade kallades för, ”Trådtjack”. T ex vispar, fönsterhakar eller en ståltrådsboll för garnnystan.
Göran berättade om luffarnas kreativitet och förmåga att hitta på saker som kunde ge några ören i ersättning.
En luffare erbjöd att plantera om krukväxterna och när det var gjort behöll han jorden och gick till nästa gård för att erbjuda omplantering av krukväxterna.
En annan luffare som målade tavlor ställde upp 10 dukar sedan blandade han ihop lite färg och målade en blå himmel på alla tavlorna samtidigt och till slut hade han tio färdiga tavlor som var klara för försäljning.
En luffare som målade tavlor var Thomas Bodström morfars tvillingbror. Han kallades björnjägaren.
Vid en intervju vi fick höra berättade han att han hade beställning på 200 tavlor.
Efter att ha lyssnat på Görans intressanta berättelse om den svenska luffarhistorian gjorde vi ett avbrott för att bli serverade en god buffé i matsalen.
Efter lunchen fick vi höra mer om glasets historia.
Gustav Vasa bestämde år 1555 att man skulle börja tillverka glas i Sverige och kunskapen kom från Tyskland.
Det första glasbruket i Småland startade år 1621 i Halltorp söder om Kalmar.
Under lärlingstiden för att bli glasblåsare gjorde man föremål som fick namnet fyllekaja eller fyllesvin. Ett annat namn är fyllekaja och det är ett mångfärgat föremål där man testar hur olika färger reagerar med varandra när glaset bränns.
1934 uppphörde den hantverket att göra fönsterglas och vi fick se en arkivfilm från 1941 där man tillverkade fönsterglas för hand på Gullaskruvs Glasbruk. En väldigt omständig procedur.
Det blev en trevlig och intressant dag på Hönsalottas Luffarmuseum där Snackeper lockade till många skratt med alla sina historier från glasriket och luffarepoken i Småland.
Innan vi skiljdes för dagen serverades kaffe och ostkaka medan vi lyssnade på några melodier framförda på durspel.
Nedan visas bilder från Luffarmuseet.
Stig J, Villy E