Nu har vi kommit några veckor in på det nya året och onsdagen den 24 januari kunde ordf Lars Berggren hälsa oss välkomna till årets första medlemsmöte. Den här gången samlades vi i lokalen vid S:t Kristoffers väg i Kalmar.
Lars hälsade också Per-Erik Mattsson från Färjestaden välkommen och han berättade och visade bilder från malmbrytningen och om ” Flytten av Kiruna ”.
Per-Erik kommer från Kiruna och han ser med både vemod och saknad på flytten av de centrala delarna av staden.
Kiruna blev stad 1948 och var fram till 1971 världens till ytan största stad. Därefter blev en kinesisk stad den största.
Kiruna ligger i Sápmi sameland som sträcker sig från Norge och genom Sverige och vidare till Finland och in i Ryssland.
Staden Kirunas grundare är geologen Hjalmar Lundblom som dog 1925. Han är begravd intill Kiruna kyrka.
Per-Erik berättade att det var ett hårt liv för nybyggarna som kom till Kiruna i början av 1900-talet. Dåliga bostäder och många barn och vintrarna var besvärliga.
1920 var malmbrytningen i full gång och ersättningen var 1 öre per ton malm när man lastade malmvagnarna.
På 1950-talet började man använda borrmaskiner vid brytningen och på 1960-talet kom de första kvinnliga gruvarbetarna.
På 1950-talet bröt man malm på 370 meters djup och idag bryter man malm på 1300 meters djup.
I gruvgångarna finns det 80 mil väg för transporter.
Det finns också en besöksgruva på 500 m djup, som kan besökas av turister, med filmvisning och café.
Malmbanan till Narvik började byggas 1882 och det är en sträcka på 50 mil. När järnvägen byggdes var 4000 rallare anställda.
Där finns 14 mötesstationer och malmtågen är 700 m långa. Ett malmtåg har en last av ca 6800 ton malm med sig på varje resa till Narvik.
Efter 100 år av järnmalmsbrytning i Kiruna börjar det bli sättningar och sprickor i marken och därför måste en tredjedel av stadens byggnader rivas och 6000 personer måste flytta till nya stadsdelar.
LKAB har hittills betalat 10 miljarder och ytterligare 15 miljarder är avsatt för att bekosta flytten.
De flesta husen kommer att rivas men några flyttas till nya områden. En sträcka på 3 km.
Den gamla Järnvägsstationen och Järnvägshotellet från 1904 kommer att rivas.
Per-Erik berättade också om Kirunabornas påhittighet. En arbetarbostad som ska rivas har namnet Långholmen och grannhusen kallas Kortholmen, Vinkelholmen, Skallholmen, Snusdosan, Mullbänken, Spottkoppen, Herrens pris och Berlinmuren.
Vidare kommer Brandstationen och Stadshuset att rivas men det 26 m höga Stadshustornet med sina 23 klockor får vara kvar.
Även kyrkan i Kiruna som byggdes 1907 kommer att flyttas till en ny plats. Kyrkan är 40 m bred men flyttvägen är bara 20 m bred. Därför krävs mycket förberedande arbete och planeringen tar 2 år men flytten tar bara 1 timme när kyrkan väl kommer upp på flyttrailern.
2022 invigdes de första delarna av den nya stadskärnan.
Ordf tackade Per-Erik för den intressanta berättelsen om malmbrytningen i Kiruna och om flytten av stadskärnan.
Vi samlas nästa gång i HSA:s samlingslokal på Klunkens Backe och det blir onsdagen den 21 februari kl §4.00.
Smörgås, kaffe/te serveras.
Eftermiddagen inleds med sedvanliga årsmötesförhandlingar och därefter blir det musikunderhållning av Tony Strandberg.
Programmet för resan till Tallinn den 7 – 11 maj är nu klart och sista anmälningsdag är den 31 mars.
Stig J
